En dag då jag kom hem från jobbet möttes jag på gården av en svart liten kanin och en dotter.
Efter en lång kall vinter, sken solen och vår söta Betty fick komma ut en stund. Där hoppade hon försiktigt bland snöklimpar och is...men njöt, det såg hon ut att göra!
Och naturligtvis blev hon förevigad..
 |
| - Betty Boop - |
Vi har två hermelinkaniner, Betty och Ville. Betty kom först till oss och Ville flyttade ett år senare till oss som adoptivkanin. Betty är en madam upp till öronspetsarna.
Hon möblerar i sin stora bur, matkopparna flyger omkring ibland och då det är mattid och någon av familjen rör sig i köket, kommer det glädjeljud från Betty. Hon äter vad som helst och när som helst och är en liten gulleplutt. Ville - han är lite rädd och tillbakadragen av sig, men en vacker och stilren hermelinman. Han är kräsen när det gäller ny mat och kan ibland försöka nafsa till en, då man lägger in handen i buren. En man som försvarar sitt revir...
Tyvärr är Ville inte kastrerad så jag får dras med två enorma burar, vilket ju inte alltid är så trevligt då de finns under trappan i hallen och syns..( fula burar ( en blå en röd ), ibland hö på golvet i hela nedre våningen och diverse små svarta grejjer på golvet..jo jo, dammsugaren står ständigt framme om ni funderade hur jag står ut..)
Nu skall jag köra en sväng med sugaren och sedan skall jag fortsätta packa inför
Sverigekryssningen i helgen ! Det skall nämligen bli båtresa med arbetskompisar...
Hörs igen!