Love - Peace - Laugh - Live

Ibland vet man ju inte ifall man skall gråta...eller gråta....! Känner mej helt slut på allt vad som heter familjeliv... Det känns som om man enbart lever för familjen och ser till att alla har det bra. I sista hand tänker man på sej själv och sällan är det nån annan som tänker på just mej. Suck!
Ni för förlåta mej , men nu tänker jag skriva av mej..

Det hela började i går då jag, efter jobbet 17.30 ännu for av och an på L&B party som en kompis ordnade. Hade ringt till barnen och mannen och sagt att jag åker direkt dit så kommer jag fortare hem. Uppmanade dem att göra sina läxor och ifall de vill bli förhörda/få hjälp,så gör vi det när jag kommer. Men nej! Då jag kommer hem klockan 20 sitter ALLA tre vid datorn, all mat står framme och pappa har gått på ärenden till byn . Inga läxor var gjorda. Ingen hade ens öppnat sin skolväska , där låg de i tamburen, precis där de blivit slängda då de kommit hem från skolan. Emil har då, av allt att döma, varit från 14 - 19 på datorn ( kanske inte hela den tiden...man kan ju se på teve oxå när man inte orkar spela mera...;(( ). Max kom hem kl 15 och likaså Jenny. Så från det att de kommit hem har de säkerligen suttit och spelat. Pappa kommer hem 18 och de har ätit och sen bestämde han sej för att göra sitt. Skit i det övriga som behövs göras..
Så när klockan är 20 och jag kommer hem, måste läxorna göras. Emil behöver hjälp med sina, men vid denna tid är han ren så trött att han inte orkar koncentrera sej på läxor, inte... utan han ramlar ner från stolen med en suck varje gång jag ber honom fortsätta läsa...
Max då. Jo , det visade sej att han har en svår historieläxa, men han yrkade på att han inte "fattade nåt". Bra att säga det när man inte ens öppnat sin hissabok.
Efter att ha skrikit och gormat en stund, gick jag i duschen och pratade inte på resten av kvällen med nån. Jovisst...med Emil..
Fattar inte att män kan vara så töntiga att de inte fattar att man måste hålla koll på läxor o dyl.? Kan de liksom inte tänka själv? Är det så att det alltid måste vara gnälliga mamma som skall vara på plats för att nåt skall ske?
Sen undrar de varför jag alltid är trött, alltid skriker och gnäller !
Bestämde igår- att hädanefter tänker jag bara hjälpa Emil. Max och jenny är så stora att de klarar sej själva. Om de ber om hjälp skall jag hjälpa dem men annors kan de best de vill sköta sin skola. De har alla haft det rätt så jobbigt i skolan så jag har alltid hjälpt dem med läxor. Går alltså för fjärde gången skolan nu... ;) Kan allt!
Måste ännu berätta att vår pappa visserligen är finskspråkig, vilket betyder att han inte så ofta har med läxorna att göra. Det är ok - men han skulle väl kunna tjata på dem då när jag inte är där och gör det!

När tror ni att barnen lär sej ta hand om sej själv? Hur många år skall man tjata på dem?
Tycker att jag i 14 års tid bett dem göra si och så - och hör ooch häpna, ännu gör de inte det.. ( det här gäller typ ALLT; tömma/fylla diskmaskin, städa rummet, kasta den tomma wc-pappersrullen, plocka bort Cornflakes-tallriken från vardagsrumsbordet...(?!?), gärna skölja den ..., plocka efter sej när det gjort nåt i köket, ni vet! )
Har ni andra samma problem? Berätta gärna. Trösta mej.....

I morse när jag vaknade märkte jag att denhär dagen inte skulle bli nåt bättre än gårdagen.
Jo vet ni varför? Blev väckt kl 07 av att det ringde på dörren. Där stod en est som på knagglig finska försökte förklara att jag skulle gå och flytta bilen eftersom de tänker ta bort snön från vårt tak!!! Sagt och gjort. I ljusröda mysbyxor och håret på ända flyttade jag bilen . Sen bara vällde det snö ner från taket! Utanför köksfönstret har jag en 5 m hög, ser inte ens ut, barnens skidor ligger djupt begravda under snön, likaså Max nya cykel som han just under helgen plockade ut. Alla buskar och träd är avhuggna av de stora snömassorna. De gubbarna kunde liksom dethär med att visa hänsyn till andras saker....
Vet ni, mina vänner... HUR MYCKET TÅL MAN???????
Hittade dessa fina stenar på Serafiini .
De passar så väldans fint in i dagens annors så glada och trevliga inlägg.

LOVE - hur mycket skall man hjälpa sin familj ? Man älskar ju familjen, och man gör allt för dem - när gör man för mycket?
PEACE - Hur skall man göra för att få ett lugn i huset? Ständig stress över ogjorda saker - tänk om alla kunde sköta sitt och när det är gjort skulle vi ha det mysigt tillsammans...
LAUGH - vi skrattar mycket och har väldigt roligt tillsammans, men alla kunde oxå göra sina sysslor med ett leende i mungipan så skulle det känns roligare.
LIVE - ifall alla verkligen gjorde sitt och alla skulle hjälpas åt, då skulle det finnas tid för att leva livet ... tillsammans.

Slut med det!
Fick en fråga om hur mitt första party gick! Jep, var frisk, hade inte feber men var nog lite snuvig och kraxig. Partyt gick på finska så det svåraste var ju att åter igen hitta de rätta orden.... Produkterna är såå ljuvliga att de ju sålde sej själva. Imorgon är det dags för det andra. Det blir min kära granne Catha som skall ordna party. Skall bli kul... nu på svenska *fniss*....

Var så deppad när jag gick till jobbet idag, så jag stannande i affären för att köpa mörk choklad...Nu när jag öppnade plattan, visade det sej vara en ny sort - och den smakade pyton!!!
Så inget njut här inte....
Borde jag kanske öppna en vinflaska i kväll????

Kramar till er alla . May your day be better than mine...

Lotta