15 december 2009

15 december
Midvinternattens köld är hård
Stjärnorna gnistra och glimma,
All sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
* * * *
Står där så grå vid lagårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast den ej det lär båta
över en underlig gåta.
Av Viktor Rydberg

2 kommentarer:

  1. japp, nu får det vara nog. nu ska jag bara baka lite bröd och så jultårtor på julafton. vi kommer att bli feta som små troll innan allt är uppätet ;)

    SvaraRadera
  2. Den är så fin den dikten, och ger verkligen julkänslor!

    SvaraRadera

Tack för att du besökte Hemma hos Ingeborg. Hoppas du gillade min blogg. Jag blir glad om du lämnar en liten hälsning så jag vet att du kikat in.
Välkommen tillbaka!