Keep Love in Your heart, little one

Kuiskaus

"Olin mennyt jo illalla nukkumaan, kun Iso vuoteeni viereen hiipi.

"Olet rakas", sanoi Iso ja pörrötti päätä, ääni kevyt kuin linnun siipi.

Iso luuli minun olevan unten mailla enkä avannut silmiä lainkaan.
Sanapallot vain kelluivat taivaalla, miten kaunista kuulla sainkaan.

"Minä rakastan sinua, pikkuinen, mutta koko päivän on paljon työtä
eikä aikaa jää rauhassa istahtaa - siksi puhelen keskellä yötä."

"Nyt nukut rauhassa täyttä päätä, levollista on mietiskellä,
sanat tuntuvat tulevan helpommin." Ison kosketus oli hellä.

"Olet se, mistä aina uneksin, täynnä kauneutta ja elämäniloa.
Kun naurat, kun tanssit ja laulat, sydän onnesta paisuu monta kiloa."

"Käytät riemuiten elämän lahjaa, avaat joka päivä siitä palan.
Niin kaikkien pitäisi elellä, sinun seuraajaksesi alan."

"Ja kun toisinaan joudun torumaan, älä hyvää tuultasi hukkaa.
Teen sen rakkaudesta", sanoi Iso ja sipoi otsalle valuvaa tukkaa.

"Elämässä voi itsensä satuttaa, niin kaikille käy - tiedän sen.
Monin tavoin saamme oppia, kulta, kasvaa kolhuista viisastuen."

"Jos olet siis maassa ja allapäin, katso taivaalle rohkeasti.
Joskus meidän on maattava selällään, että näemme tähtiin asti."

"Tämä neuvo on kaikkein tärkein: Muista rakastaa, pikkuinen!
Maailmaan kurkottele kuin kukka vartta valoon ojentaen."

"Se on varma tie olla onnellinen ja ainoa tapa olla vapaa.
Usko itseesi aina, usko unelmiin, ole se mikä olet, oma itsesi tapaa."

Sen jälkeen Iso kohensi tyynyn ja niskaani suukkosen muiski.
"Oma armaani, kaunis ja ihmeellinen, olet maailmani valo", hän kuiski.

Ja niin Iso hiipi pois huoneesta, mutta kääntyi ja piippasi nenää.
Minua nukutti vähän kun hymyilin - enkä kuullut sanaakaan enää."


En jättefin vers som jag läste i en av mina finska bloggar som jag läser. Jag skall försöka översätta den så gott det går.

Viskningen

Jag hade redan gått och lagt mej på kvällen när Den Store smög sej intill min säng

" Du är mej kär" sa Den Store och rufsade till mitt hår, hans röst var lätt som en fågelvinge.

Den Store trodde jag sov för jag öppnade inte alls mina ögon.

Bollar av ord flöt på himlen - vilka fina ord jag fick höra.

"Jag älskar dej, mitt barn, men på dagen har jag så mycket att göra

och jag hinner inte sätta mej ner för att tala med dej, därför pratar jag nu, mitt i natten "

"Nu sover du tungt, det är lätt att sitta och fundera,

orden kommer liksom lättare" , sa Den Store och berörde mej lätt.

"Du är den jag drömmer om, full med skönhet och livsglädje

när du skrattar, dansar och sjunger, blir mitt hjärta flere kilo tyngre"

"Du använder med glädje livets gåva, du öppnar en del av livet alla dar.

Så borde alla leva, jag vill bli din följeslagare"

"När jag någongång måste banna dej, tappa inte vinden i ditt liv.

Jag gör det av kärlek" , sa Den Store och strök bort en lock från pannan.

"När vi lever gör vi oss alla illa någon gång -jag vet,

på många sätt får vi lära oss, älskling, väx till och bli vis av törnarna ".

"Om du är ledsen och känner dej nere, titta modigt upp mot himmelen.

Ibland måste vi lägga oss på rygg för att se ända bort till stjärnorna. "

"Det här rådet är det viktigaste, kom ihåg att älska, min lilla!

Världen räcker dej en blomma som vill nå ljuset"

"Det är den säkraste vägen att vara lycklig och det ända sättet att vara fri

tro alltid på dej själv och dina drömmar, du är den du är, på ditt eget lilla vis".

Sen fluffade Den Store dynan och gav mej en lätt kyss på halsen.

"Min älskling, du är förunderlig, du är världens ljus ", viskade han.

Och så smög sej Den Store bort från rummet, svängde sej om och tryckte sin näsa,

jag var rätt trött där jag log, - och mera hörde jag inte !

Orginaltext: Giles Andreae

Keep Love in Your heart, little one

Finsk text: Hannele Huovi

Visst är det allt för ofta såhär. Man har så mycket att göra hela tiden att man inte hinner vara tillräckligt med sina nära och kära. Man tar sej inte tiden att sitta ner en stund, berätta för dem hur mycket man älskar dem och hur viktiga de är för en. Då jag jobbade som dagistant , kommer jag ihåg en undersökning som jag såg en gång. Den handlade om föräldrarnas tid med barnen. Det kom fram att föräldrar i genomsnitt är 20 minuter/dag MED sina barn. Tänk! Det här är ju en tid sedan. Men är säker på att våra liv inte blivit mindre stressiga efter det - snarare tvärtom..

Sitt någongång i sängen brevid ert barn, när han/hon nyss har somnat... finns det något mera underbart än att se sitt barn sova ( det här gäller faktiskt stora som små barn) tryggt i sig egen säng ( ännu tryggare i mammas och pappas stora sköna säng ), lätta andningar som sakta men säkert förvandlas till djupa andetag... deras mjuka händer, ben och små fötter. Doften som just det egna barnet har. Jag älskar att sniffa på mina barn... mina älskade barn..

Just då när man sitter där och man känner sej så lycklig, önskade man att man bara kunde sitta dagarna i ända och bara kramas och visa hur mycket man tycker om dem..

Mina älsklingar är nu 8, 14 och 17 år och jag medger att det sällan blir tid över för kramar och prat.. på morgonen hinner man med morgonmål, packande av jumppakassar och skjutsande till skolan, sen kommer alla hem sin egen tid, mat och sen hobbyn hit och dit.

När skall man egentligen hitta den tiden ?? Hos oss finns tiden alla kvällar efter kvällsmaten, då samlas vi i vår stora säng, lugnar ner oss, läser nåt, spelar nåt spel och kanske bara ligger och myser..

* * * * * * *

Sitter framför datorn och hostar och har feber sedan fredagen. Likadant som när Jenny var sjuk. Hosta, snuva och feber. Feber som går ner på dagen men stiger på kvällen till 38 grader -minst!

Barnen och mannen är friska. Jenny var borta hela veckan från skolan men är nu fit for fight igen. Hoppas min feber försvinner före veckan är slut.

Hoppas ni alla har en fin start på veckan, kram till er alla