Ni minns väl att jag berättade för några dagar sedan att jag gjort något
spännande och en aning
nostalgiskt. Nu skall ni få höra.
Mina
morföräldrar ägde för länge länge sen en
gammal villa som funnits i släkten mycket långt bak i tiden. Marken där huset stod var arrendemark och någongång i slutet av 80-talet fick min mormor och morfar veta att de en dag måste
lämna huset eftersom han som ägde marken hade planer på att bygga hus på detta område. Villan användes så länge min morfar levde men då han dog och min mormor kände sej ganska dålig /gammal bestämdes att vi tömmer den. Huset hade då litet förfallet eftersom igen använde det mera regelbundet och inga reparationer gjordes längre eftersom ingen riktigt visste när det var dags att lämna villan. Då vi
tömde den stora fina röda villan hade jag och mannen just flyttat ihop och vi bodde ganska trångt. Tog endel
mindre saker och möbler till mitt hem och andra tog vad de ville ha. Mycket blev kvar och det kom en man från någon firma som tömde hus och vi fick en summa pengar för det som han då for iväg med. Till saken hör att mina morföräldrar kom från ett så att säga "bättre familj", de hade de bra ställt, hade hembiträde och hade mycket
verkligt fina saker i sitt hem. Mycket av dem blev tyvärr
kvar i villan eftersom de var så stora och mäktiga att de inte då rymdes hos nån. Tex. ett enormt vackert ekskåp som var typ 3 meter brett och 4 meter högt.. som heltenkelt
ALLA skulle ha viljat ha men
ingen fick det att rymmas hos sej.
Nåja, till saken. Min mamma och hennes syster har varit och tittat på stället efter att min mormor dog i några repriser. Första gången gick de in men vågade inte gå till övre våningen eftersom trappan upp var så rutten. De tycket att det var så ledsamt att se hur det hade förfallit...
Senare när de gick dit hade där hushållat "uteliggare" och andra ruskiga typer, mycket var försvunnet och det kändes
inte trevligt att vara där.
För några år sedan började 2 studeranden från konstindustriella högskolan , göra ett projekt där just
detta område/våran villa skulle finnas med. De
intervjuade min mamma och hennes syster och var och
fotograferade villan flera gånger. Sista gången de var där berättade de att villan hade blivit
antänd och
brunnit sgs ner.
Sedan dess har vi inte varit där.
Nu så är det ju så att jag
älskar gamla saker,
älskar att fynda och
älskar att rota bland gamla lådor på
jakt efter fynd. Till saken hör ju även att jag flera gånger har harmats över att jag inte
KUNDE ta mera fina
gamla saker till mitt hem därifrån och häromdagen då min mamma frågade mej om jag
ville komma med henne dit och titta, tvekade jag ett tag eftersom jag inte visste vad som väntade oss, men beslöt ändå att åka med henne.
När vi kom fram var det ingenting så värst trevligt som väntade oss. Huset var
helt och hållet nerbränt - det ända som fanns kvar var den
höga pipan från den stora
vita kakelugnen.
Jag gick bland
brända stockar och
röda kakel och letade efter någon
liten enda sak som man kunde reletera till
"vår villa-vår släkt", men det fanns absolut
ingenting. Kan inte fatta att folk som varit där och länsat villan verkligen
STULIT ALLT! Rubb och stubb! Trots branden så borde det ha funnits
någonting att se. Tex en köksgrej, kniv/sked, kakformar, stolar. Förstår att allt i trä har gått upp i rök men det finns ju
MASSOR i ett hem som
inte är det.
Detta var allt som fanns att ta som
minne därifrån:
Ett
spjäll (
från kakelugnen eller spisen i köket). Skaftet råkade vara lite böjt och efter att jag tvättat det,
böjde jag det lite till. Nu skall det
hängas på väggen och på själva den platta delen kommer ett stort
blockljus. Ringen på skaftet passar perfekt för upphängning .
Sedan hittade jag denna " ram" som högst antagligen är
ramen dit spjället sticks in. Något skall jag göra av det. Annars får det bara
stå på hylla och vara fint...
(och rostigt...som
allt det andra ).
Annat som fanns var en
"spiral" som kommer från en ugn eller kanske en säng, ett
gångjärn, en "ring" från
stuprännan, en lång rostig
fönsterhake , fina långa och tjocka
handsmidda spikar och det
ENDA personliga , en
emaljskopa, som användes i tvättstugan som fanns på samma tomt redan då min mamma var liten.
Hittade några fina
utpräglade gamla lerkrukor som naturligtvis kom med hem. Tyvärr råkade jag slå sönder några av dem när jag kom hem, då jag helt utmattade av trötthet,
råkade snubbla på trappan...
Så här såg den
stora villan ut. Två av bilderna är fotograferade av min mammas foton
( därav kvaliteten), ett är fotat i början av
1900-talet och där står hela familjen och alla tjänarinnor uppradade på trappan. Den sista bilden är en tavla som är målad i olja. Tavlan hänger hemma hos min mamma!
Vi kunde konstatera att det nu
inte kändes så otäckt att se det gamla huset, det fanns ju
inget kvar, det fanns egentligen
inga känslor för stället mera.
Men vi har våra minnen kvar!