Sommarställe i ruiner

Ni minns väl att jag berättade för några dagar sedan att jag gjort något spännande och en aning nostalgiskt. Nu skall ni få höra.

Mina morföräldrar ägde för länge länge sen en gammal villa som funnits i släkten mycket långt bak i tiden. Marken där huset stod var arrendemark och någongång i slutet av 80-talet fick min mormor och morfar veta att de en dag måste lämna huset eftersom han som ägde marken hade planer på att bygga hus på detta område. Villan användes så länge min morfar levde men då han dog och min mormor kände sej ganska dålig /gammal bestämdes att vi tömmer den. Huset hade då litet förfallet eftersom igen använde det mera regelbundet och inga reparationer gjordes längre eftersom ingen riktigt visste när det var dags att lämna villan. Då vi tömde den stora fina röda villan hade jag och mannen just flyttat ihop och vi bodde ganska trångt. Tog endel mindre saker och möbler till mitt hem och andra tog vad de ville ha. Mycket blev kvar och det kom en man från någon firma som tömde hus och vi fick en summa pengar för det som han då for iväg med. Till saken hör att mina morföräldrar kom från ett så att säga "bättre familj", de hade de bra ställt, hade hembiträde och hade mycket verkligt fina saker i sitt hem. Mycket av dem blev tyvärr kvar i villan eftersom de var så stora och mäktiga att de inte då rymdes hos nån. Tex. ett enormt vackert ekskåp som var typ 3 meter brett och 4 meter högt.. som heltenkelt ALLA skulle ha viljat ha men ingen fick det att rymmas hos sej.

Nåja, till saken. Min mamma och hennes syster har varit och tittat på stället efter att min mormor dog i några repriser. Första gången gick de in men vågade inte gå till övre våningen eftersom trappan upp var så rutten. De tycket att det var så ledsamt att se hur det hade förfallit...

Senare när de gick dit hade där hushållat "uteliggare" och andra ruskiga typer, mycket var försvunnet och det kändes inte trevligt att vara där.

För några år sedan började 2 studeranden från konstindustriella högskolan , göra ett projekt där just detta område/våran villa skulle finnas med. De intervjuade min mamma och hennes syster och var och fotograferade villan flera gånger. Sista gången de var där berättade de att villan hade blivit antänd och brunnit sgs ner.

Sedan dess har vi inte varit där.

Nu så är det ju så att jag älskar gamla saker, älskar att fynda och älskar att rota bland gamla lådor på jakt efter fynd. Till saken hör ju även att jag flera gånger har harmats över att jag inte KUNDE ta mera fina gamla saker till mitt hem därifrån och häromdagen då min mamma frågade mej om jag ville komma med henne dit och titta, tvekade jag ett tag eftersom jag inte visste vad som väntade oss, men beslöt ändå att åka med henne.

När vi kom fram var det ingenting så värst trevligt som väntade oss. Huset var helt och hållet nerbränt - det ända som fanns kvar var den höga pipan från den stora vita kakelugnen.

Jag gick bland brända stockar och röda kakel och letade efter någon liten enda sak som man kunde reletera till "vår villa-vår släkt", men det fanns absolut ingenting. Kan inte fatta att folk som varit där och länsat villan verkligen STULIT ALLT! Rubb och stubb! Trots branden så borde det ha funnits någonting att se. Tex en köksgrej, kniv/sked, kakformar, stolar. Förstår att allt i trä har gått upp i rök men det finns ju MASSOR i ett hem som inte är det.

Detta var allt som fanns att ta som minne därifrån:
Ett spjäll ( från kakelugnen eller spisen i köket). Skaftet råkade vara lite böjt och efter att jag tvättat det, böjde jag det lite till. Nu skall det hängas på väggen och på själva den platta delen kommer ett stort blockljus. Ringen på skaftet passar perfekt för upphängning .

Sedan hittade jag denna " ram" som högst antagligen är ramen dit spjället sticks in. Något skall jag göra av det. Annars får det bara stå på hylla och vara fint... (och rostigt...som allt det andra ).

Annat som fanns var en "spiral" som kommer från en ugn eller kanske en säng, ett gångjärn, en "ring" från stuprännan, en lång rostig fönsterhake , fina långa och tjocka handsmidda spikar och det ENDA personliga , en emaljskopa, som användes i tvättstugan som fanns på samma tomt redan då min mamma var liten.

Hittade några fina utpräglade gamla lerkrukor som naturligtvis kom med hem. Tyvärr råkade jag slå sönder några av dem när jag kom hem, då jag helt utmattade av trötthet, råkade snubbla på trappan...

Så här såg den stora villan ut. Två av bilderna är fotograferade av min mammas foton ( därav kvaliteten), ett är fotat i början av 1900-talet och där står hela familjen och alla tjänarinnor uppradade på trappan. Den sista bilden är en tavla som är målad i olja. Tavlan hänger hemma hos min mamma!

Vi kunde konstatera att det nu inte kändes så otäckt att se det gamla huset, det fanns ju inget kvar, det fanns egentligen inga känslor för stället mera.

Men vi har våra minnen kvar!