Emils första " fylla" ....

Hej!
Vilken rubrik, ni undrar säkert vad jag talar om???
Jep, förstår det...men det är faktiskt sant. Jag var med Emil till tandläkaren i morse. Han hade ett lite större hål som de tidigare på hösten försökt lappa. Då med dåligt resultat. Han skrek som en stucken gris och lät dem inte bedöva ( vilken jag ju förstår..) Sen när de skulle borra i tanden borrade de honom i tungan, nice! Efter det skrek han helt hysteriskt och tandläkaren tyckte att det var bäst att låta tanden vara och att nästa gång ge honom förmedicinering.

Sagt och gjort. Det var i dag! Vi kom dit kl 8.15 och han fick genast dricka "trollsaft" ! Sen gick vi i väntrummet och där satt vi och väntade att medicinen verkade. Det började den göra efter 5 minuter. Sköterskan sade att han kommer att bli som om han var alkoholpåverkad !

Jodå! Efter 5 minuter började han glida ner från stolen och lallade på som en riktig fyllegris! Jag höll på att skämmas ihjäl. De andra i väntrummet kunde ju inte veta vad som höll på att hända. Emil flabbade på och var jättesnurrig. Han skränade och fnittrade och nästan somnade allt om vartannat. Guud vad hämskt det var . Jag försökte schyssja ner honom, men nej...
Folk bara tittade på honom och på mej. När tandläkaren äntligen kom och bad oss in, fick både hon och jag ta Emil under armen och släpa in honom..

Men-det ni! Det hjälpte. Där satt han (eller låg!) i stolen, hasade ner i mellan... smilade och skrattade... men pep lite till när han såg bedövningsprutan men sa inte ett pip vid själva bedövningen...

Sen fick de utan problem göra tanden hel igen. Första gången som han steg upp ur tandläkarstolen skrattande. Hemma satt vi i soffan en stund och tittade på teve. Han var hungrig eftersom han ej fått varken äta eller dricka på morgonen. Tjock var han i läppen efter bedövningen oxå.. men rekommenderar åt er alla som har barn som är rädda för tandläkaren.

Senare fick jag för mej att fixa i sovrummet. Jag målade den långa träfärgare byrån som jag så länge tänkt måla. Bilder av den i morgon.

Den blev superfin och vårt sovrum ser såå ljust och stort ut... Knaggen här ovenför är en underbar sak som kommer från mina morföräldrsrs hem. Blomgirlangen är handmålad och suttit där i 100 år. Tänk så fina hantverk man gjorde då...

Nu ligger Emil gullet och väntar på att jag skall komma och läsa för honom. Han har längs med dagen , med jämna mellanrum sagt; -Mamma, det gick bra idag..

Oj vännen. Det gick det och jag är såå stolt över dej...

Kram